2010-09-27

Ståträning


Att stå! Vilken grej - spännande! Det är något jag inte gör särskilt ofta och jag brukar inte gilla det särskilt mycket heller. Men idag provade jag och pappa en ny teknik - ganska roligt faktiskt. Det var inte alls lika obehagligt som det kanske kan tyckas när jag tittar på bilden...
:)
Vi får kanske träna lite mera, det är svårt och lite trixigt när jag inte orkar hålla mitt eget huvud.

2010-09-23

Sover väldigt gott med mamma nära


2010-09-21

När bubblan brister

Så var det tisdag idag men ingen doktor har ännu ringt. Snart har det gått en hel vecka. Undrar vad doktorn funderar över. Märkligt att det alltid ska behöva vara så lång väntan på provsvar. Själva provresultaten kommer oftast fort - det vet vi vid det här laget. Men ändå skall varje patient få sin beskärda del av väntandet. Lidandet! Som om vi inte riktigt lider tillräckligt i den situation vi är i. Det är bara så det verkar vara och det är så himla energikrävande. Det skapar en mental stress och oro vilket gör hela familjen väldigt trött. Vad har vi att vänta? Kan en försämring av njurarna gå snabbt eller kan jag leva med det länge? Och blodtrycket - hur kommer mitt höga blodtryck att påverka min kropp? Om vi medicinerar blodtrycket och njurarna börja må sämre - är det då bättre eller sämre? Vilket val kommer ge mig bästa livskvalitet? Vågar vi ställa alla frågor som vi har? Vill vi verkligen höra svaren? Och även om vi vill... kan doktorn ge oss några svar?

Vi tänker på min sjukdom i princip dygnet runt men vi pratar sällan om den. Inte på "riktigt". Dels för att det är normal status för oss men också för att prata om det göra det ännu jobbigare eftersom det aldrig finns några lösningar på något. Sjukdomen innefattar ju så mycket som bara är så jobbigt. Om vi inte pratar om det så kanske det bara försvinner? Vi låtsas att allt är bra så känns allt bättre om så bara för en liten stund.

När vi läser intyg från mina doktorer så blir vi ofta chockade över vad vi läser. Vi kan inte läsa intygen utan att gråta. Trots att vi vet att vart enda ord är sant. Vi vet att sjukdomen är framåtskridande och att det bara kan bli sämre. Vi har vetat och tänkt på det i ganska exakt 3 år nu men hur mycket vi än tänker på det så är det bara så himla svårt att acceptera. Varför ska det vara så här? Under våra långa sjukhusdagar brister ofta "bubblan" eftersom det då blir så smärtsamt påtagligt hur sjuk jag är och att jag hela tiden försämras. Vi vet ju att frågan aldrig är "OM" utan att den alltid är "NÄR". När, när,när - alltid när! Vi kommer aldrig att veta när, troligen heller inte vilket organ och vi vet inte hur händelseförloppet kommer att vara. Den enda vi vet är att det kommer att hända alldeles för tidigt och att vi inte kommer att vara beredda, det kan vi aldrig bli. Därför brister också bubblan lätt när vi väntar på besked - precis som idag!

2010-09-17

Snart showtime

Nu har kamelerna piggat på sig lite och laddar med gräs inför kvällens uppträdande.

Typiskt förvånade...

Blev mamma och jag på väg till dagis. På vägen låg dom här fina djuren och vilade sig. Cirkus Wictoria jobbar för fullt med att få upp sitt tält vid Breviksbadet. Kamelerna var väldigt fina och dom tycktes trivas alldeles utmärkt. Sötnosar!

2010-09-16

Blodtrycksmätaren


Det gick bra att ha en manschett runt armen hela dygnet. Idag var jag tillbaka till Huddinge sjukhus och lämnade tillbaka utrustningen. Vi fick också en sammanställning över alla mätningarna. Ingen rolig läsning... blodtrycket är högt. Under min djupaste sömn gick blodtrycket ner och låg inom normala gränser. Fortfarande ganska högt men i alla fall inom normalspannet - hoppas att det kan vara till min fördel i alla fall. Nu kan vi bara vänta på doktorns samtal. Idag hörde vi inte av honom.

2010-09-15

Nefrologen - äntligen!

Idag har jag varit på KS i Huddinge med mamma och pappa hela dagen. Det är såklart bra att samordna besök till olika avdelningar men pust... vad lång en arbetsdag på sjukhuset kan kännas.

09.00 Nefrolgen
Vikt, längd, blodprover
10.00 CI - ingenjören
Genomgång av teknisk utrustning, test av implantat
11.00 CI - audionomen
Hörseltest
12.00 Nefrologen
Urinprov, läkarsamtal
13.00 Ultraljud
Ultraljud av njurarna
14.00 Nefrologen
Hämtning och utbildning i blodtrycksmätare

Jag har växt helt OK. Väger nästan 12,8 kg så det går åt rätt håll. Längden är alltid svår att lyckas med eftersom jag vägrar att flexa mina fötter... men vi tror att jag är ca 89 cm lång. Bra!
:)
Som tur var kunde samtliga blodprover tas kapillärt. Att sätta nål är alltid jättejobbigt. Allt gick bra, jag var som vanligt väldigt duktig hela dagen.
Efter blodproverna bar det av till CI i andra ändan av sjukhuset. Hos ingenjören Marja kollade vi att mitt CI-implantat fungerar korrekt så att jag kan höra med de bästa förutsättningarna, slippa glappkontakt i sladdarna, brus från micken etc. Allt såg fin-fint ut.
Hörseltest med kulram. Vilken rolig mojäng!
Hörseltest via datorn direkt in i implantatet. Pipljud. Visst hör jag! Se så fokuserad jag är på att lyssna. Underbart att se. Och audionomen kunde konstatera reaktioner vid nya och tidigare trösklar än tidigare. Tjoohoooo.... Det har ju mamma och pappa redan märkt men det är såklart roligt att andra märker också.
Min nefrolog berättar för oss om njurarna. Han berättar kring sina misstankar och att mina njurar troligen inte mår speciellt bra. Mina njurar sliter för att göra sitt arbete med att rena min kropp. Njurarnas defekter kompenseras med att njurarna utsöndrar mera renin. Reninet stabiliserar arbetsmiljön i njuren så att den mår bättre och kan jobba på felfritt. Mina njurar gör vad den ska - alla värden är normala. MEN... förhöjt renin ger högt blodtryck - vilket jag har. Redan konstaterat! Högt blodtryck spelar ingen roll för njuren för den jobbar ju på bättre med högt blodtryck MEN resten av kroppen mår inte bra av det höga blodtrycket. Mitt kardiovaskulära system tar stryk och i förlängningen kan det såklart ge skador på andra organ. Medicinerar vi blodtrycket kommer njurarna att må sämre och vice versa. Ständigt dessa val mellan pest eller kolera. Sådan är min sjukdom - den påverkar alla organ i kroppen och det finns inget sätt att någonsin få något bättre. Blir det ena bättre blir det andra sämre eller tvärtom.
Hur som helst.... frågan är nu... Är mitt höga blodtryck direkt skadligt eller kan vi avvakta med att påbörja medicinering? För att utreda blodtrycket närmare så får jag med mig en blodtrycksmätare hem. Den skall ta mitt blodtrycket dygnet runt i ett dygn. Under dagen var 20:e minut och under natten var 30:e minut. Imorgon skall vi tillbaka för en ny dag på sjukhuset.

Efter läkarsamtalet fick jag göra ultraljud på njurarna. Så vitt de avslöjade för oss så kunde de inte hitta något konstigt. Inga cystor och det är i alla fall bra besked. Besked rörande får vi dock vänta på. Min nefrolog kommer göra en samlad bedömning av alla olika undersökningar. Hoppas att vi får veta mer imorgon.

2010-09-12

Mamma o jag kollar på båtarna

Fin promenad längs vattnet i Brevik

2010-09-06

Viveca & jag

Idag var jag, mamma och pappa på besök hos min gammelfarmor Viveca. Viveca är 95 år äldre än mig - alltså 98 år. Hennes famn är det bästa jag vet, jag är alltid lugn som en filbunke hos henne.

Farfar, pappa, faster & jag

Gamla händer möter nya

Mitt älskade Galaxen

Äntligen dagisdags igen! Idag blev ett kärt återseende med min fröken Christina. Förra veckan var hon sjuk men idag var hon äntligen frisk igen. Mmmmmm.... vad vi ska ha mysigt på dagis idag. Nu börjar vi med fruktstund och banan.

2010-09-01

Underbara sommar...

... har alltid ett slut. Som tur är så är det alltid lika härligt att komma hem igen när höstens kalla vindar sveper kring husknuten. Och inte kan vi vara annat än sprulande lyckliga efter en fin sommar som denna. Fin i många olika bemärkelser! Jag har faktiskt mått hur bra som helst (bortsett från nässelutslagen förstås). Framförallt slutet av sommaren har varit toppen - kanske min bästa sommar hittills? Att ha mamma och pappa nära hela tiden är helt enkelt en höjdare. En höjdare är också alla mina fina assistenter som har jobbat under sommaren. Efter diverse assistentavhopp med kort varsel strax innan sommarens början lyckades vi ändå knåpa ihop ett A-team. Tack vare detta A-team har vi verkligen kunnat njuta fullt ut av sommaren och varandra... pigga och glada.
:)
Tusen tack till er alla för er hjälp - det betyder mer än ni någonsin kan ana.

Väl på plats hemma så har hösten kickat igång med raketfart. Kallelser till sjukhuset singlar in den ena efter den andra. Assistentintervjuer och provjobb är på G. Vi kom hem kl. 11.30 idag och har redan haft 2 intervjuer. Super - och båda verkar vara toppen! Hoppas nu att detta kan fungera bra och att dom gillade oss också.
;)
Det har varit en lång och fullspäckad dag idag. Inatt har vi ingen natthjälp så sovklockan ringer nu för oss allihopa.

Gott att vara hemma igen!